Visst är Philemon en söt och rar kisse, men oj så förfärligt jag saknar Conny. Jag vet att man inte ska jämföra, men det kan inte hjälpas... - jag saknar Conny så det skär i bröstet på mig. Han var så fankattisk!
Nu är det ju så att man inte kan stoppa tiden och trots allt måste man ju leva vidare även om det är svårt. Nu har vi ju fått denne nye kissepojken och han är verkligen bedårande. Han är så mycket piggare än Conny var och först nu förstår vi HUR sjuk han var när vi ser hur en frisk ung Cornish Rex är. Han fullkomligt studsar mellan väggarna och är mera uppe mot taket än att han är på golvet. Jag tycker mycket om honom, men sorgen efter Conny finns där i alla fall.
Idag har jag varit hemma i min egen lägenhet väldigt mycket. Jag har satt upp en gardinstång och gardin i mitt sovrum och dessutom har jag satt upp en stadig hylla på ena väggen, men jag tog nog ut mig för mycket för mitt hjärta började göra sig påmint. Jag fick en häftig kärlkramp och blev tvungen att lugna ned mig och ta ett par sprut av nitroglycerinet. Efter någon timma lugnade det sig skönt nog. Jag får nog ta det lugnare i fortsättningen.
Nu har jag varit borta hos husisarna och gett dem kvällsmat och färskt vatten. De såg ut att ha det jättebra. Assar och Sixten hade lagt sig på en ryggdyna i soffan och Jenny och Majsan höll till i sovrummet. Till och med Rafael var lugn och låg i en stol och sov när jag gick tillbaka till Kickis lägenhet. Vi satte oss att lyssna på Häxtävlingen av Eva Ibbotsen med Björn Källman som uppläsare. Kunde inte varit en bättre uppläsare. Han läste på precis rätt sätt för att illustrera häxor och trollkarlar. Dessutom hade Kicki bakat scones och kokat choklad. Mums! Nu är det ganska sent på kvällen och det blir nog sängdags snart.
