Oj, vad jag saknar Conny

Visst är Philemon en söt och rar kisse, men oj så förfärligt jag saknar Conny. Jag vet att man inte ska jämföra, men det kan inte hjälpas... - jag saknar Conny så det skär i bröstet på mig. Han var så fankattisk!

Nu är det ju så att man inte kan stoppa tiden och trots allt måste man ju leva vidare även om det är svårt. Nu har vi ju fått denne nye kissepojken och han är verkligen bedårande. Han är så mycket piggare än Conny var och först nu förstår vi HUR sjuk han var när vi ser hur en frisk ung Cornish Rex är. Han fullkomligt studsar mellan väggarna och är mera uppe mot taket än att han är på golvet. Jag tycker mycket om honom, men sorgen efter Conny finns där i alla fall.

Idag har jag varit hemma i min egen lägenhet väldigt mycket. Jag har satt upp en gardinstång och gardin i mitt sovrum och dessutom har jag satt upp en stadig hylla på ena väggen, men jag tog nog ut mig för mycket för mitt hjärta började göra sig påmint. Jag fick en häftig kärlkramp och blev tvungen att lugna ned mig och ta ett par sprut av nitroglycerinet. Efter någon timma lugnade det sig skönt nog. Jag får nog ta det lugnare i fortsättningen.

Nu har jag varit borta hos husisarna och gett dem kvällsmat och färskt vatten. De såg ut att ha det jättebra. Assar och Sixten hade lagt sig på en ryggdyna i soffan och Jenny och Majsan höll till i sovrummet. Till och med Rafael var lugn och låg i en stol och sov när jag gick tillbaka till Kickis lägenhet. Vi satte oss att lyssna på Häxtävlingen av Eva Ibbotsen med Björn Källman som uppläsare. Kunde inte varit en bättre uppläsare. Han läste på precis rätt sätt för att illustrera häxor och trollkarlar. Dessutom hade Kicki bakat scones och kokat choklad. Mums! Nu är det ganska sent på kvällen och det blir nog sängdags snart.

Regntunga skyar, vartän man ser......

Nu är hösten verkligen här, men den är ganska maskerad för så här varmt ska det inte vara på hösten, men tyvärr hjälper inte det ett trött gammalt hjärta. I vanliga fall skulle det vara full fart på mig, men som det är numera så orkar jag ju ingenting. Jag önskar att jag hade någon till hjälp 3 timmar i veckan - gratis - för jag har ju inte råd med något nuförtiden. Hoppas verkligen att vi FÅR skuldsanering! Det skulle göra livet lite lättare åtminstone. Nåja, om jag nu hade haft någon till hjälp den här veckan, så skulle jag ha burit ut trädgårdsmöblerna Torbjörn ställde in i mittenboden till utrymmet under snedtaket och sedan skulle jag ha ställt in alla radioamatörgrejorna i mittenboden och då även den gamla datorn. Då hade jag fått allt på ett ställe och bra plats i källaren. I den boden skulle jag även ha ställt de gamla kaffeautomaterna. Sedan skulle jag ha burit ut den lilla bänken i tvättstugan till grinden och satt fast den ordentligt mot staketet och grindstolpen. Nu skulle jag då ha fått utrymme att sortera ut allt som skulle köras till sopstationen och vid nästa tillfälle som jag hade hjälp så skulle detta göras + alla soporna som står under snedtaket. Alla sopsäckar med kattsand skulle också körts upp till vår kompost och så skulle alla säckarna skäras upp och tömmas på sitt innehåll och plastsäckarna skulle gå med till sopstationen. Sedan skulle jag ordna om så att skrivbordet i källaren (det svarta) skulle flyttas över till vänster i rummet och därefter skulle soffan ställas på plats under fönstret i inre rummet. Nu kunde jag börja att ställa upp bokhyllor på den fria platsen mot yttre rummet och så skulle man kunna börja ställa upp böcker. Varefter man kunde få undan böckerna, så skulle det bli mer och mer plats för bokhyllor och så skulle allt lösa sig av sig självt. Oj så skönt det skulle vara att få detta gjort, men nu måste jag ta lite i taget varefter jag orkar med det. Kanske kan jag få hjälp med trädgårdsmöblerna och att jag sedan kan flytta ut lite grejor i taget med hjälp av skottkärran. Det gäller bara att sätta igång med det. Liksom komma över en tröskel... - att uppamma lite "sjutusanjäklar" så att jag kommer igång.... - men som det känns nu så drar jag hellre täcket över huvudet och sover. Jag får väl se lite tiden an. Kanske kan Magnus hjälpa mig med lite av det.

I alla fall har jag äntligen kommit igång med att få upp gardiner hemma hos mig och får jag sedan upp gardinstången och gardinerna i sovrummet också samt får fram bordet i köket så ser allt lite mera hemtrevligt ut och då vill jag säkert vara där igen. Jag har hittat en söt spets till omtag till vardagsrumsgardinerna.

Gammelmatte Gitte

Nu sitter vi här - jag och alla kissorna - och väntar på besked från Sahlgrenska sjukhuset i Gbg. Matte skulle tas ned till operationen redan kl. 7 på morgonen för att inget akut skulle hinna före och förhoppningsvis är hon på operation nu eller kanske redan färdig och ligger på uppvaket. Troligen får jag vänta på besked tills hon är uppe på avdelningen igen. Väntan är nervös. Jag borde ätit frukost, men har inte haft någon ro att äta. Snart kommer mina snälla "hjälpare" och bär in min ved, så nu måste jag nog i alla fall ordna med frukosten.

Lite kan bli väldigt roligt

Tänk att en dag kan bli så rolig fast man egentligen inte gör något speciellt. För första gången på många veckor tog Kicki och jag en liten åktur med bilen idag - ja, först blev vi tvugna att få loss bilen från garageinfarten där den fastnat i djup snö med is i botten. Det tog en stund och tur i oturen klarade jag mig från att ytterligare skada mitt ben. Ibland är jag dummare än tåget! och det var jag idag. Vi hade placerat en träplatta bakom varje framhjul, som skulle få däcken att få grepp i halkan, men jag tänkte inte på att hjulen skulle få träskivan att hastigt halka under däcket och jag stod alltså kvar framför hjulet när Kicki försökte ta loss bilen. Träskivan kom farande som en raket - rakt på mitt smalben! Det gjorde fruktansvärt ont, men som tur var blev skadan inte större än ett blåmärke. Vi gjorde om startförsöket med träskivan och en overall och jag satt då vid ratten. Kicki gick undan ordentligt och... - hurraaa - vi kom loss och jag backade ordentligt bakåt så att jag kunde svänga ned på uppfarten där det fanns fäste för däcken. Kicki satte sig på passagerarsidan och vi åkte till Apoteket för att hämta min apodos-rulle och faktiskt... - vi behövde inte be om att få betala den när pensionen kommer för faktiskt så hade jag fortfarande frikort, så jag behöver inte börja betala förrän nästa hämtning. Sedan pantade Kicki in våra flaskor och vi kunde köpa sådant som vi verkligen hade slut på. Efter det gjorde vi en liten åktur som vi avslutade i Hova där vi gick in på biblioteket. Vi blev där bjudna på var sin mugg kaffe och hittade massor av bra böcker att läsa. Sedan åkte vi hem och kokade varm choklad och åt rostat bröd med marmelad. En helt perfekt och trevlig dag i vårt tycke. Nu ikväll har vi sett "Hjalmars revy" som var jätterolig och vi åt en jättegod middag. Den här dagen kändes verkligen upplyftande och den eggade mig att kämpa på för att komma på benen ordentligt igen!

Höst

Ja, nu är alla inplanerade veterinärbesök över. Det var både goda och dåliga nyheter som vi fick och jag har så svårt att tackla beskedet om Conny. Han är och förblir min egen lilla pussgurka! - men jag måste nu intala mig att verkligen leva och låta leva så länge som han ändå får nåden att vandra här på jorden och inte ta ut sorgen i förtid. Något som är nog så svårt!



Nu har det blivit höst på allvar och träden har skiftat färg. Jag hoppas dock på en "brittsommar" nästa vecka. Det skulle vara skönt om det kunde bli så för vi har ännu en hel del att göra i trädgården innan det blir vinter. Jag måste beskära några träd och buskar och det skulle vara skönt om vi fick klippa gräset en gång till och ta lite gräs även i skogskanten. Jag behöver också flytta några gran- och tallskott till bättre platser. Vi måste också bära ut en hel del grejor till ytterförråden från källaren, så att vi kan börja inreda biblioteket där nere. Innan vi fått ned alla böckerna i källaren så kan jag inte göra mitt sovrum i ordning och Kicki får inte sitt vardagsrum klart heller innan dess. Nu har jag i alla fall ordnat till med alla elementen i min lägenhet, så att jag får god värme när jag eldar. Eftersom vi inte har vistats särskilt mycket här under den tid jag bodde hos Kicki, så behövde väggarna bli riktigt varma igen. Nu är detta jobb klart. Tyvärr MÅSTE jag byta ett kallvattenrör i källaren också för vattnet här är järnbemängt och det gamla röret måste bort. Jag har ju inte spolat särskilt mycket vatten här under hela den här långa tiden och de gamla rören som jag bytt redan var ganska igensatta av rost. De måste bytas ut mot kopparrör. Tyvärr en ganska dyr historia. Jag skulle också vilja sätta ett element vid varje ingång i källaren och jag ska höra med dem om de har något begagnat som ändå är lika bra som de gamla vi har i huset.

Jag har börjat ta bort de tänder som måste bort så jag kan sätta in nya. En tand fick jag dra ut helt akut för jag fick en förfärlig tandvärk och nu börjar tanden bredvid att göra sig påmind. Skulle vara skönt att få bort alla skräptänder jag har i överkäken för de tänderna är ingenting att spara på. En tand i underkäken är lös, men resten tyckte tandläkaren att jag ska spara för att hålla fast en delprotes med. Han sa att de tänderna var rätt så skapliga och man får väl lita till sakkunskapen. Kanske rent av att jag slipper se ut som ett glest staket i munnen nu på gamla da'r.

Troligen får vi besök av min amerikanska fosterson och hans fru nästa vecka. Jag fick ett meddelande om det från en av mina söner i Stockholm. Vi får väl se om det blir av. Det är ju ganska långt att resa hit ned från kungl. huvudstaden och jag vet inte om han har fattat hur dyr bensinen är här i Sverige. De betalar ju bara en bråkdel av priset "over there" trots att de tycker att det är dyrt. Nåja, vi får väl se om de kommer.

Jag borde satt mig och tittat på en video som jag fått låna av en väninna här nere, men jag får inte någon ro att sitta vid TVn så länge. Borde se den så att hon kan få den tillbaka igen. Skulle också åka över till henne med en kattklätterställning. Det har jag tänkt länge, men det är så svårt att få "den där lilla ändan ur vagnen", som man brukar säga. Det finns fullt upp av saker att göra, men det är så svårt att komma igång med det!

Nåja, nu måste jag i alla fall gå över till Kickis lägenhet och se till att katterna får vad de behöver. Klart slut, för denna gång!

Veterinärvård på gång

Vi har kommit i den knepiga situationen att vi skulle behöva lite hjälp, om någon har möjlighet till det. Saken är den att Conny skall HCM-scannas (de skall kontrollera hur hans hjärta mår, och experten kommer bara till vår veterinär två gånger om året - september och februari) den 30 september, vilket kostar 800 kronor... men dessutom skulle vi behöva ta med Jenny och Rafael till veterinären och det har vi inte råd med. Jenny har problem med sina tänder, hon liksom tuggar på tänderna och går med munnen halvöppen... och dessutom har vi upptäckt att hon skriker om vi råkar komma åt en öm punkt på ena höften. Rafael å sin sida har en mystisk knöl vid svans-roten, som vi vill kolla upp. Problemet är att vår suveräne veterinär inte tar emot djur på räkning utan måste få kontant betalt, och när vi frågade hur mycket detta kan komma att kosta trodde han att räkningen skulle sluta på minst 800 kronor till. Alltså måste vi på något sätt få ihop 1.600 kronor innan den 30:e.

Finns det någon där ute som skulle kunna ha råd att hjälpa oss? Varje liten slant är varmt välkommen, och givetvis går pengarna enbart till katternas vård! Vi har ett särskilt bankkonto hos Nordea för sådana här utgifter, och numret är 3058 00 88073. Och hör ni, ni har redan varit oerhört generösa när det gällde Snuffes vård, så om ni inte kan hjälpa oss också så skall ni inte må dåligt över det. Ok?

Årets trädgårdsfest

Så har vi då haft vår årliga trädgårdsfest. Det blev lite sent på säsongen i år, men vädret var hyggligt och sämjan god, så det blev en jättetrevlig träff. Alla mina barn kom, vilket var jättetrevligt, men det var lite tråkigt att Tommys fru Anita och tre av barnbarnen saknades. Anita hade lagat all mat och den hade Tommy med sig... - jättegott och mycket rikligt! Tack söta Anita, och Torbjörn hade med sig drycker av olika slag - också detta i rikt mått. Det blev lite kyligt och myggigt när solen försvann, så då drog vi oss inomhus för fikat. Så roligt det var att få träffa alla så här på en gång.

De flesta åkte hem på kvällen, men Torbjörn stannade kvar till idag och han hjälpte mig också med både städningen och disken efter festen och att skruva loss oljeaggregatet från pannan i källaren. Han är så jätterar och hjälpsam. Jag är så glad över alla mina 5 barn - ja, över alla fem barnbarnen samt mitt bonusbarnbarn. Det är verkligen en lycka att ha dem!

Den här kommande veckan ska jag flytta tillbaka till min egen lägenhet och då tar jag med mig de 4 huskatterna. Här på denna sidan hos Kicki stannar Imma, Conny och lille Rafael. Nu är det inte så många dagar som blir riktigt sommarvarma på baksidan av vårt hus där kattgården finns, så nu får de vänja sig vid att vara innekatter på heltid. Jenny och Majsan kan jag ta ut i koppel eller löplina då vädret så tillåter. Husisarna har i praktiken redan bott in sig i min lägenhet för mer och mer uppehåller de sig där, men nu kommer jag att avgränsa deras revir genom att stänga mellan "min" del av källaren och tvättstuga/pannrum. De kommer ändå att ha två långa trappor och 4 rum + kök att vistas i. Lika stor del som de katter som Kicki behåller för sina katter.

Vi har börjat röja av i källaren så att vi ska kunna inreda biblioteket där nere. Böckerna kommer att må mycket bättre av att stå lite svalare och det finns ju ändå värme där nere så det blir inte kallt när vi börjar elda. Vi ska försöka hålla 20 grader i hela huset över vintern. Det är en ganska lagom temperatur. Ett lass med dataskrot har vi redan blivit av med och OBK (bandyklubben här i Otterbäcken) kommer en gång till och hämtar resten. Sedan är det dags för mig att packa ihop min mineralsamling och ställa undan den tills jag bestämt var jag ska ha den. En tur upp till Långban ska vi också företa innan vintern kommer för jag har massor av mineraler som jag ännu inte har katalogiserat och jag kommer inte att göra det heller, utan jag ska göra en hög av dem och överlåta dem på andra som samlar mineraler och just Långban är rätt ställe för där kan man återfinna de flesta mineralsorterna och om jag då skriver en skylt och berättar att detta material kommer från de olika varphögarna runt om i bergslagsdistriktet, så lurar jag ingen. Äntligen börjar vi få struktur på allt här hemma.